search

Först av allt, definiera behovet så hamnar du enklast vid rätt produkt

Utbudet är stort och reklamannonserna lovar dig allt, bara du köper rätt produkt. För min del handlar det om att läsa mycket om det jag är intresserad av och sedan göra en bedömning om vilken produkt jag borde prova. Inte sällan provskjuter jag sedan i blött tidningspapper för att se om kulan beter sig som förväntat.

Det finns en otrolig massa olika typer av kulammunition som är avsedda till olika situationer. Det finns sällan en universalkula som gör allt utan behovet bör och måste styra valet. Jag börjar med lite olika typer av kulor, och vad jag använder de till i min värld.

Helmantel

En ren övningskula eller en kula som är avsedd att antingen nå långt in i viltet och helst gå igenom utan att expandera, det vill säga inte skapa köttförstöring. Jag använder det på skogsfågel i situationer där hållen blir korta, då gärna en något trubbnosig kula som avlämnar en viss energi i viltet men inte expanderar. Jag tänker då på min trädskällarkaliber 22 hornet som exempel. En hålspetskula i en ungfågel blir det inte mycket kvar av att äta om kulan träffar från ”fel vinkel” vilket är snett bakifrån.

22 Hornet med en för trädskällarjakt lämplig kula. Med sin något trubbiga form avger den viss energi i fågeln utan att för den skull ödelägga köttet. Med denna typ av kula är den lämplig ut till ca 100 m.

22 Hornet med en för trädskällarjakt lämplig kula. Med sin något trubbiga form avger den viss energi i fågeln utan att för den skull ödelägga köttet. Med denna typ av kula är den lämplig ut till ca 100

Hålspetskula

En kula som jag använder till skogsfågel när det börjar bli toppfågeljakt.
I mina yngre år använde jag Norma silvertorped vilket är enspetsig helmantelkula, jag sköt bort mycket fågel som jag inte hittade med den typen av kula. När jag gick över till Normas Diamondline eller Lapua Sceanar vilka båda är hålspets så ökade definitivt procenten funna fåglar markant. Kulorna expanderar och fäller fågeln även efter en inte helt perfekt träff. Min favorit toppfågelkaliber är 6,5*55. Det är en hyfsat flackskjutande och ganska vindokänslig kaliber med rätt kula ( Diamondline eller Scenar). Både vid val av Diamondline eller Scenar-kulan har jag valt den ammunition som ligger runt 8gram och 830 m/s. Det finns snabbare men vid träff i fågel på nära håll ( 20-40m ) kan expansionen bli lite våldsam.

Vid val av denna kula tittar jag på BC ( ballistiskcoefficient ) eller kortfattat kulans flyg och vindkänslighet. Ju högre BC tal desto mindre påverkas den av luftmotstånd och sidvind. En kula med hög BC är ofta mycket strömlinjeformad och har boattail ( inåtvinklad bakdel ) vilket minskar ” suget ” bakom kulan. För att den skall avge energi i fågeln behövsatt den är hålspets, dvs öppnar sig och avger energi.

Lapua Scenar. 6,5*55. 8g v0 830 m/s. Jag haranvänt mig av både 7,8 g och 8 gram med gott resultat på tjäder och orre.

Lapua Scenar. 6,5*55. 8g v0 830 m/s. Jag haranvänt mig av både 7,8 g och 8 gram med gott resultat på tjäder och orre.

Blyspets, Obondad kula

När vi kommer till det jag kanske är mest känd för (Björnjakt ) så är min favorit en kula som öppnar ganska fort och lämnar av mycket energi i djuret. Därav har jag valt bort bondade kulor. En kortsummering över vad en bondad kula är, blyet och manteln är ihoplödda så att kulan när den expanderar håller ihop mantel och bly. Resultatet är en kula med mycket snygg svampning och hög restvikt. Problemet med hög restvikt för mig kan även kallas genomslag. Måste jag skjuta en anfallande björn vill jag att kulan stannar i björnen och inte passerar ut bakom den, för där är ofta en eller flera hundar. Så mitt val är en obondad kula som inte har så hög restvikt utan lämnar av sin kraft och eventuellt lite blyfragment i björnen.  Kultypen kallas ofta blyspets eller Vulcan vilket i min värld är ungefär samma sak. Blyet och manteln sitter inte ihop och delar sig ibland vid träff inne i djuret. Kulan ser sällan lika snygg ut som en bondad dito men gör jobbet bra. Däremot kan det bli mer köttförstörning ibland med denna kultyp, framförallt om hållet är nära och därigenom kulans hastighethög.

Min erfarenhet baseras på ammunition i kalibrarna 6,5*55. 9,3*62samt 8*57 JS.
Just 8*57 JS är en kaliber jag använt de senare åren. Kalibern är ganska snäll att skjuta med, Ingen fantastisk kulbana men är definitivt användbar ut till 150 m utan att behöva fundera alltför mycket på kulbanor. 6,5*55 är den kaliber jag började med som björnjägare och skulle nog säga att den räcker till men är inte optimal. En bra träff är alltid en bra träff men när det kommer till skadade björnar behövs ibland lite mer ”stoppingpower”.

9,3*62 är rejäl och bra men ger ganska mycket pipuppslag (rekyl) vilket kan påverka ett snabbt andraskott i negativ riktning.

8*57 JS har för mig blivit en bra medelväg mellan skotteffekt och rekyl. Kulan jag använt ett antal år och skjutit några björnar med är Hornadys Interlock. Kulan har gjort ett bra jobb  i de björnar jag fällt.

Hornady interlock, 8*57 JS. Testavstånd 80 m. En kula med en ungefärlig restvikt på 65% efter träff.

Hornady interlock, 8*57 JS. Testavstånd 80 m. En kula med en ungefärlig restvikt på 65% efter träff.

Blyspets, bondad kula

En kultyp som jag skulle använda vid jakt på matvilt. Då blyet och manteln är ihoplödda så avger kulan mycket lite av sig själv ( högrestvikt ) i djurkroppen. Jag provade bondade kulor under en säsong på björnjakt och blev förvissad över att det inte var något för mig. Kulan nådde i de flesta fall igenom björnarna vilket fick mig att välja bort ammunitionstypen, som jag skrev tidigare i artikeln så finns ofta en eller flera hundar bakom björnen. Och när det kommer till björn är det inte alltid man kan välja sina skottillfällen.

Hornady Interbond. 9,3*62. Testavstånd 80 m. En typisk bild på en bondad kula. Mantel och bly sitter fint ihop. Restvikten brukar vara ca 90%.

Hornady Interbond. 9,3*62. Testavstånd 80 m. En typisk bild på en bondad kula. Mantel och bly sitter fint ihop. Restvikten brukar vara ca 90%.

Blyspets, Varmint eller lätt expanderande kulor.

Ammunitionstypen är konstruerad för att oftast ha en hög fart för att vid träff expandera fort och avge sin energi i djuret, och helst inte ge genomslag. Kultypen används sällan på matvilt då köttförstörningen kan bli rejäl. Däremot på vilt där inte köttet tas tillvara men pälsen ( tillexempel räv eller kråkfågel ) så är ammunitionen väl lämpad. Ganska ofta används kulkalibrar i 5,6 mm/ kaliber 22 eller liknande men det finns upp till 308w  i Hornadys sortiment av Varmintammunition.

Blyfria kulor.

På senare år så har det kommit blyfria alternativ. Det är inget jag själv provat i verkligheten. Men de tester jag gjort lovar egentligen ganska bra. Framtiden får utvisa om och när jag går över till blyfria kulor. Det är definitivt något man bör värdera nu då en utfasning av bly i ammunition är nära förestående.

HornadyGMX 8*57 JS. Testavstånd 80 m.

Hornady GMX 8*57 JS. Testavstånd 80 m.

Summering

Ska man summera lite kan man säga att var och en blir salig på sin tro. Och tro kan i vissa fall försätta berg. Men fysikens lagar är inte så lätta att ändra på. Som jag försökt beskriva  så är det en bra idé att tänka till på hur kalibern och kulan skall användas så man verkligen får ut vad man vill av vald ammunition.

Om jag exempelvis skulle använda mig av en mycket spetsig helmantelkula i 22 Hornet till fågeljakt så hade jag förmodligen dömt ut kalibern som ganska värdelös, frekvensen av fåglar som lyckats ta sig från skottplatsen hade ökat helt enkelt.  Skulle jag däremot försöka mig på långhållskytte med nämnda kaliber så skulle mitt val av trubbig jaktkula resultera i mycket låg träffprocent pga kulans trubbiga form (låg BC ) vilket gör den både vindmotståndkänslig och vindkänslig. Även om båda dessa parametrar går att kompensera och hantera med mycket noggranna förberedelser samt avståndsmätare och vindmätare  så är det knappast att göra det enkelt för sig.

Så än en gång, definiera behovet och agera därefter.

Vänligen,
Rasmus Boström

 

Language
Swedish
Open drop down