Jag eftersträvar vid björnjakt oavsett skottvinkel ” största möjliga träffyta ” och det är vitala organen i kroppen ( hjärta, lungor ). Min personliga favorit vid björnjakt är rena sidoskott strax bakom bogbladet, eller strax bakom där frambenet går upp i kroppen. Värt är att komma ihåg att framför frambenet i kroppen har björnen en massa muskler och inget vitalt så försök att inte hålla för långt fram, de eftersök som varit på björnjakt med muskelträff långt fram har många gånger blivit långa och besvärliga.

 

Vid skott snett framifrån under björnjakt håller jag i halsvecket där hals och bog möts. Vid skott mot björn rakt framifrån så döljer björnens huvud ” stickhålet ” som man så gärna skjuter på älg, vid några tillfällen har jag varit på eftersök på björnar som är skjutna i nosryggen pga raka mot skott. Dessa eftersök är sällan enkla då björnen ofta går långt efter skott. Däremot så kan skott som lossas på nära håll skjutas strax bakom öronen till puckeln vilket resulterar att kulan hamnar i träffområdet snett uppifrån och i bästa fall skjuter av ryggraden på björnen.  

Mitt bästa råd är att när man har skjutit på en björn som försöker ta sig upp så skjuter man igen såvida ingen hund är bakom, de björnar som kommer upp på fötter och tar sig vidare kan utgöra en hård och farlig nöt att knäcka för eftersöksekipaget.

Det finns tyvärr få genvägar till en fungerande björnhund utan ett långt och gediget arbete ligger oftast bakom en fungerande björnhund. Spetshund eller stövare för björnjakt spelar ingen roll för resultatet så länge hunden jagar björn. Den ena förföljer i regel tyst och den andra skäller i spåret, men med dagens pejlar vet man i regel vart det kommer oavsett. Kortfattat vad gäller framtagande av fungerande hundar under björnjakt är att man bör vara försiktig när hunden är ung, vänta gärna till hunden är 1,5-2 år innan första riktiga kontakten då hunden sällan är mogen innan det.   Jag föredrar alltid att unghundens första björnkontakter blir med en erfaren hund som ledsagare. Unghunden skall aldrig för en stund få känslan av att björnjaktär något otäckt eller skrämmande. Börja tidigt att spårträna den tilltänkta björnhunden, det är det som senare i livet kommer lösa de svåra vägtappterna samt ger dig en möjlighet att välja rätt spår när ni är ute på björnjakt. Vänta gärna med unghundens björndebut till björnjakten, För många hundar så är det viktigt i början att de får vara med om ett björnfall. Jag tycker att jag sett en stor skillnad på samtliga hundar jag haft efter att de varit med på sin första lyckade björnjakt. Hur gärna jag än vill släppa min hund lös på ett äldre björnspår så brukar jag spåra i lina först så att jag ser att hunden verkligen håller björnspåret. Först då får hunden gå loss efter spåret, och det har ofta varit en framgångsfaktor för att det skall bli björnjakt och inte exempelvis älgjakt.

Om spåret inte är nyare än 1 timme skulle jag inte släppa mer än 1 hund i spåret, även om ambitionen är att 2 hundar skall jaga björnen. Chansen är stor att 2 hundar om de samtidigt spårar björnen, missar en vinkel björnen gjort eller kommer ut i en väg och sedan stressar varandra och inte går tillbaka och tar om spåret utan bara fortsätter rakt fram till de hittar något kul. Vilket sällan resulterar i björnjakt.

 

Det är otroligt mycket svårare att se vart det gick fel med 2 hundar lösa i spåret än 1 hund. Är spåret ca 1-4 timmar ( eller verkar lukta bra för hunden) brukar jag först släppa 1 hund, när jag ser att den kommit 500 m-1 km och håller god fart utan problem så släpper jag nästa hund. På så vis har hund nr 1 chans att hålla koll på spåret till det blir ännu nyare, och ju nyare spår desto större chans till björnjakt.

Jag brukar om möjlig anpassa typ av hund till storlek på björnen vid björnjakt. Storlek på björnspåret, hur djupt den sjunkit i marken kontra mig samt hur bred rännan blir i högt gräs säger ofta sammantaget hur stor björnen är.   Små björnar 40-80 kg är ofta oroliga och passar många gånger bäst att jaga med stövare för att de springer snabbt, och stannar ogärna. 80-140 kg är en mer lugnare björn och här spelar det mindre roll om man har en snabb eller långsam hund i spåret under björnjakten. Dessa björnar stannar oftare och är tryggare på ståndet. 150 kg och uppåt är oftast lämpligast för en bra ståndhund, och vet man med sig att den hund man har tycker ståndskall är jobbigt vid björnjakt så tjänar man oftast på att få dit någon hund som tycker det är kul att stånda björn redan direkt.

Björneftersök kan vara mycket svåra att reda ut samt bli farliga när man är ikapp. Några erfarenheter runt eftersök och björnjakt. Min bild av en påskjuten björn är att kan och orkar den så går den långt efter påskjutningen. Jag har varit med om björnar som gått över 10 km fågelvägen efter påskjutning, dessa har varit träffade i muskulaturen och om de i vissa fall inte fått infektion i såret så kanske de klarat sig. De björnar som tagit sig några hundra meter är oftast träffade i skelett eller halv vitala delar. Sammantaget är dock att björnen enligt mig har en instinkt att ta hand om förföljaren först för att sedan sätt säg i säkerhet och i bästa fall läka ihop och överleva. Med det i tanke så bör man ha stor respekt för skadade björnar. Jag brukar börja med att spåra i lina för att göra mig en uppfattning om eventuell skada för att beroende på vad jag ser agera. Tänkvärt är att björnar kan blöda mycket lite eller inget alls under flera hundra meter efter skottet så minimum är 500 m, och förmodligen 2 km innan man kan säga om den är träffad eller ej. Kan jag konstatera träff och hunden håller spåret utan minsta problem så släpper jag hunden i spåret. Jag ser helst att jag slipper resa björnen ur legan med hunden i band. Om jag vill släpper jag hund 2 när björnen är uppe ur sårlegan. Passkyttarna som finns med följer hunden när den spårar och håller ca 2-3 km avstånd på samtliga sidor om hunden, dvs några framför, några bakom och några på varsin sida. Önskvärt brukar vara om hundarna får björnen att flytta sig och den skjuts av en av passkyttarna. Det är helt enkelt mindre risk att bli attackerad när björnen är i rörelse än att försöka skjuta den på ståndskall. Står björnen i upptaget så brukar jag släppa in en hund till för att försöka få björnen i rörelse, fungerar inte det så går jag in på ståndet som alternativ 2.   Om det går fel, vilket det gör ibland, så tjänar man alltid på att ringa in någon med omvittnat bra björnhundar!

Om jag är själv inne på ståndskallet så går jag gärna in på ungefär 20-30m och placerar mig lite högt ( ofta på en sten eller stubbe), tanken med det är att om jag får ett läge på björnen så vill jag att kulan skall vara riktad mot marken och inte längs efter marken vilket isåfall kan träffa en hund som befinner sig bakom björnen. Först när jag har fullständig kontroll på vart björnen befinner sig så avancerar jag fram den sista biten. Skotthållen brukar vara vid ståndskall på björnjakt ungefär 5-20 m så räkna med att avståndet blir kort. Är du osäker på om du vill skjuta så kom ihåg att de flesta björnar kan göra sken attacker, men så länge du inte sårar björnen så brukar det stanna vid en skenattack. Skadskjuter du björnen i skenattackläge så är chansen stor att den byter sinnestämning till riktig attack.

Med dessa rader så önskar jag lycka till i björnskogen!

/ Rasmus