Björnjakt

Björnjakt, kanske den jaktform som kan sätta jägaren på sitt yttersta prov vad gäller mod och handlingskraft. Även om normalbjörnen är ett fredligt djur som gärna håller sig på sin kant och gärna undviker konfronation med människor så har björnen kapacitet och förmåga att skada eller döda en människa lätt. Något som oftast är en förklaring till björnattacker är att björnen är skadad, sjuk, vaktar sitt byte, eller så kan det vara en hona med unge.

Björnjakt med hund

När det kommer till björnjakt så bedrivs den oftast med hund. Förfarandet är att hunden är tränad för att söka björn antingen på vindvittring eller att spåra upp björnen. Båda björnjakt metoderna fungerar sålänge hunden har sin uppgift klar för sig. Väl framme vid björnen så skall den skälla på den ( ståndskall ) , det viktiga med det är att hunden med sitt skall talar om för husse/matte att björnen är här, och när jägaren smyger sig fram så dränks dennes ljud från ansmygningen i hundskall. Många björnar sitter eller ligger när hunden skäller på den, och i de flesta fall så blir skottet oftast enkelt och lugnt.

 

Egenskaper hos hunden

Man kan sammanfatt en hunds egenskaper i 3 saker för att björnjakt skall fungera:

1. Spårtagningsförmåga, eller åtminstone en vilja av att söka upp björn.
2. Ståndskall, hunden skall ha modet att våga skälla på björnen.
3. Förföljande

Besitter hunden dessa 3 egenskaper så är björnjakt inte så svårt då björnen är ett relativt lätt jagat djur. Nu är många hundar kallade men mycket få utvalda som befinner sig i skaran av fungerande björnhundar enligt mig.

Björnens beteende

När väl hunden/hundarna hittat björnen och skäller på den så beror mycket på typ av björn hur den beter sig på ståndskallet. Dröm björnen väger 250 kg +-50 kg, dessa björnar är oftast så självsäkra och trygga att de inte blir rädda för hunden utan tar det med ro. Ofta när man kommer insmygande så blir det ett enkelt skott på en lugn björn.
De lite mer oförutsägbara björnarna under björnjakt befinner sig oftare i mellanklassen 150 kg +-50 kg. Dessa har ofta mer oro i kroppen och är ibland aggresivare mot hunden eller det som låter i skogen (det kan bli du när du på väg in på ståndskallet). Dessa björnar är oftast en bra ide att nalkas med viss försiktighet och vara beredd ifall de attackerar på ljudet.
De lite mindre björnarna kan förvisso också vara aggressiva men har inte den pondus som en mellanstor björn har utan flyr helst och gärna om de märker att något nytt och okänt kommer smygande.

Skottet

När man kommer till kaliberval och kulval vid björnjakt så stämmer talesättet, lite räcker men mycket kan gå åt. Skillnaden mellan att skjuta en björn som sitter lugnt på ett ståndskall eller att lösa ett eftersök på en skadad björn som är arg och full i adrenalin är avgrunds stor.
Det man behöver ha i minnet är att björnen inte är ett flyktdjur i första hand utan min absoluta känsla är att björnen som art först hanterar problemet på plats om den är skadad för att sedan försöka sätta sig i säkerhet istället för att först fly och sedan hoppas att ingen följer efter.
Jag har vid björnjakt personligen skjutit ett flertal björnar med kaliber 6,5 55 och norma, alaska kulan. Det är inget fel i det men helt klart så finns det inga marginaler för fel då skotthållen normalt är under 30 meter, och ibland 3 meter.
9,3-62 är en mycket potent kaliber men sparkar också en del så för ca 5 år sedan skaffade jag 8 57 js och är mycket nöjd med den kalibern. Den är inte lika kraftig som 9,3 men räcker till för de situationer som uppstått hitills.
De kulor jag valt vid björnjakt är vanlig blyspets ( se artikeln val av kulammunition ), det är lätt hänt att en hund är bakom björnen och jag vill undvika risken för genomskott ifall jag måste ta ett skott även om hunden är bakom.

Skottets placering

Mitt ledord vid björnjakt och skott mot björn är största möjliga träffområde, dvs kulan ska in till de vitala delarna oavsett vinkel kulan avlossas i.
Rena sidoskott på björnen brukar jag sätta lite bakom bogbladet, eller enklast förklarat lite bakom där frambenet går upp i kroppen, i höjd mitt emellan rygglinjen och brösslutet. ( lite framför mitten av björnen. Ibland är det hundar bakom men man har inget annat val än att skjuta.
Vid skott rakt framifrån väljer jag sällan huvudskott då hjärnan är lätt att missa, hellre då att försöka skjuta av ryggraden samtidigt som jag försöker få in kulan i träffområdet snett uppifrån.
 

Lycka till i björnskogen/Rasmus