Lodjursjakt, jaktmetoder och utmaningar.
Lodjursjakten bedrivs normalt antingen med hund eller med en person som följer spåret. I båda fallen använder man sig oftast av passkyttar som står i förhåll på platser som lodjuren brukar passera. Beroende på vart i landet lodjuret jagas så ställs hunden eller den förföljande personen inför olika utmaningar i lodjursspåret. I södra landsändan är bristen på snö en faktor som försvårar lodjursjakten. Har man en eller flera hundar som är tränad för lodjursjakt så erbjuder det en stor möjlighet att lyckas då den följer spåret även på barmark. I inlandet är mängden av snö en försvårande faktor. Lodjuret är ett ganska lätt djur med stora tassar vilket gör att det ytterst sällan sjunker djupt i några snöförhållanden. Det resulterar i att hunden eller den förföljande personen sällan kan komma i närheten av lodjuret då de alltid sjunker djupare och går tyngre. Om inte lodjuret är tungt ( över 22 kg ) så flyter det i stort sett alltid uppe på snön och har en fördel gentemot förföljaren.
Lodjursjakt, lite om lodjuret.
Ett lodjur har relativt liten lungkapacitet. Lodjuret kan gå hela dagen men klarar inte av att springa snabbt sträckor längre än 1km. Om lodjuret stannar så frontar det gärna sin förföljare på marken, dvs försöker skrämma hunden. Om det inte lyckas så blir det ofta ståndskall på marken eller att lodjuret klättrar upp i träd. Ett gott råd är att vara förberedd på att lodjur är otroligt svåra att upptäcka i träd, trots sin storlek.
Notera lodjuret högt upp i bilden.
Det är ovanligt att lodjur över 20 kg levandevikt ” träar”, dessa tar hellre striden på marken.
I brant terräng är lodjuret alltid vinnare då de kan hoppa och klättra på platser dit varken människa eller hund tar sig. Det är i anslutning till dessa branta klippväggar det många gånger kan löna sig att ställa en passkytt som har uppsikt över bergväggen.
Lodjursjakt, Hundtyper som används.
Man kan egentligen använda de flesta hundtyper till lodjursjakt ( spetshundar, stövare , stötande hundar ) så länge de driver och/eller förföljer lodjur. Dock tjänar man mycket på om hunden stannar vid träd om lodjuret ”träar”. Lämnar hunden trädet som lodjuret gått upp i så klättrar många gånger lodjuret ner med samma som hunden är ur synhåll.Är hunden långsam i sitt förföljande ( 4-10 km/h ) brukar det oftast bli långa snävt buktande drev som helst buktar i tät skog eller branta bergspartier. Väcker hunden på slag samt ( dvs skäller i spåret innan lodjuret är uppe ur daglegan ) går långsamt brukar det bli mycket bra och spännande drev.
Är hunden av snabbsprungen typ (14-25 km/h) så går oftare drevet rakare och stannar ganska snabbt där lodjuret frontar på marken eller går upp i träd. Om hunden dessutom inte väcker på slag samt går fort när lodjuret är uppe ur sin daglega brukar det resultera i att djuret stannar. För att ha någon chans till succe vid lodjursjakt där snödjupet är rejält så rekommenderar jag hundtypen av detta slag.
Lämna en kommentar (alla fält krävs)