Lodjursjakt, jakt på snö.

 Då lodjuret kan röra sig 1 mil och ibland ännu mer på en natt så tjänar man i regel alltid på att ringa sig fram istället för att bara följa spåret.

I begreppet lodjursjakt är det oftast 2 delar.

1. Hitta daglegan, dvs lokalisera den plats/område som lodjuret valt som daglega.
2. Påbörja jaktförsöket, i det ingår i regel utsättning av passkyttar innan jakten påbörjas.

Lodjursjakt, att ringa lodjur.

Lodjursjakt på snö skiljer sig framförallt från jakt på skare/barmark att man först och främst söker spår av lodjur på snön, när man väl finner det så följer man bara spåret till viss del. Andemeningen är att man försöker i första hand lokalisera lodjurets daglegeplats utan att stöta det ur densamma innan passkyttar ställts ut runt området.
Det såkallade ringningsarbetet går till så att man följer spåret mot ett område där lodjuret kan ha sin daglega, vilket innebär att man undviker att följa spåret upp i berg eller in i täta ungskogar där lodjuret kan uppehålla sig. Då lodjuret sällan ligger på öppna ytor så görs ringen runt lodjuret på kalhyggen och sjöar samt vägar/skoterleder. Är det spår ur området vid ringningsarbetet så fortsätter man att följa spåret till nästa område där lodjuret kan förväntas ligga och proceduren upprepas.
Vid särskilt intressanta områden där lodjuren ofta ligger i daglega kan det vara värt att fortfarande slå en hel ring då de också kan ha gått igenom området för att sedan gå tillbaka till platsen. När ringen är slagen helt runt berget kan det helt plötsligt vara ett antal spår in och ut ur området vilket kan stöka till det hela lite.
Det finns egentligen 2 sätt att ta sig an det problemet när det uppstår.

1. Utöka ringen till du har 1 utspår eller kan konstatera att lodjuret måste vara kvar och ställa ut passkyttar samt gå in efter spåret med eller utan hund.
2. Börja gå i lodjurslöporna till du gått ut alla och eventuellt stöter lodjuret, alternativt kommer ut i ett lospår som inte går tillbaka in i området. ( alternativ 2 brukar enligt min erfarenhet sällan lyckas utan tar värdefull tid från dagsljus).

Värt att också tänka på är att lodjuret gärna följer sina gamla spår vilket gör det vanskligt att göra säkra ringar då snön är gammal.
Ett tips om det är flera dagar gammal snö och ingen nysnö i antågande inför lodjursjakten är att sticka en rejäl granruska mitt i spåret, det tvingar lodjuret att sätta en fot bredvid ruskan eller hoppa över vilket i sin tur skvallrar om att lodjuret gått i spåret flera gånger.

Storlek på en lodjursring.

Beroende på terräng och områdets beskaffenhet kan en lodjursring vara allt från några hundra meter i diameter till flera kilometer eller mer i diameter. Det kan i vissa fall vara mer tidseffektivt att göra en stor ring för att sedan ställa ut passkyttar och påbörja lodjursjakten än att lägga tid på att göra ringen liten innan jakten startas.

När lodjursjakten påbörjas !

När ringen är tät och passkyttarna utställda så kan man välja att spåra med hund/hundar i band till man stöter lodjuret eller välja att släppa hund/hundarna i spåret.
Överaskningsmomentet är att föredra och hundarna släpps i spåret, men avigsidan är att ju längre ifrån daglegan på lodjuret man är desto större är risken att något annat viltslag står i spåret under vägen fram för hunden. Hundägaren får helt enkelt gå till sig själv och göra en bedömning över om hunden kommer följa spåret till lodjuret eller ta upp något annat villebråd på vägen. Tar hunden upp fel viltslag så kan många gånger den dagen vara förlorad.
Följer man spåret men hunden i band så tappar man i regel överaskningsmomentet, men åtminstone så blir det lodjursjakt.

Några tips.

Många gånger när lodjuret ligger i daglega så går de gärna en liten metkrok före legan. Har man exempelvis ett lodjurspår som följer efter en brant bergsida så lönar det sig ofta att snedda uppför berget, det är inte ovanligt att lodjuret ligger och kollar ner på sitt eget spår. Genom att göra det så spar man tid vilket kan vara avgörande de korta jaktdagarna i mars.
Väljer man att släppa hund i spåret kan det även här löna sig att röra sig upp i branterna då lodjuret ofta buktar tillbaka när hunden får upp lodjuret.

Hoppas att mina rader kan hjälpa dig till en lyckad lodjursjakt / Rasmus