Tryckjakt på varg.

Först och främst vad är tryckjakt på varg ?.
Tryckjakt är att man förföljer djur till fots eller på snöskor/skidor, i det här fallet varg.
Tryckjakt är 1 av 3 effektiva jaktmetoder som normalt används på varg, de andra 2 är hundar och lapptyg. Vilket vi beskrivit redan.
Det är inte ovanligt att man börjar med tryckjakt för att sedan när vargarna splittrat sig släpper hund på enstaka individer.
För ganska många år sedan, innan vi stött på begreppet lapptyg och hundanvändning så var tryckjakt den jaktmetod vi använde oss av.
Standardförfarandet var som vanligt att vargarna ringades i sin daglega, passkyttar ställdes ut på förväntade passager innan vi skidade in efter vargspåret.
Man brukar sträva efter att vara en skidlöpare/varg, för så fort man rest flocken ur sin daglega brukar den splittra sig och sticka åt olika håll. Tanken och planen är då att varje skidåkare hänger på 1 varg och åker skidor efter så fort den kan. Då samtliga skidåkare är försedda med pejl så kan passkyttarna följa och i viss mån flytta sig beroende på vart vargarna kommer. Att gå/skida efter är ofta en bra början som lämpar sig vid starten av jakten innan man vet exakt hur många vargarna är och vart de är i området. Eller när det drar sig mot eftermiddagen och man vill kunna bryta enkelt vid en viss tidpunkt.
Svårigheten med att tryckjaga vargarna brukar vara att de har gott om tid att ha riktigt bra kontroll på sin omgivning med sin goda syn, hörsel och luktsinne. Däremot ska man inte säga att jaktmetoden är inneffektiv, de passkyttar som är med behöver bara anstränga sig lite extra för att inte synas och höras.
Det brukar ofta märkas en viss skillnad på om man tryckjagar helt ojagade vargar eller om man tryckjagar på vargar som det gjorts jaktförsök på tidigare i svårighetsgrad. Vargar är mycket läraktiga och det som jaktdag 1 var enkelt att utföra brukar jaktdag 3 vara betydligt svårare att lyckas med.
Så därför, enligt min erfarenhet brukar det vara bättre att inte göra mindre halvseriösa jaktförsök på vargarna och göra dem misstänksamma / ”jaktvana”  än att låta dem vara i lugn och ro tills det är bra förutsättningar och gott om passkyttar för att göra ett stortag.   

Passval.

En av de viktigare erfarenheterna är att vargar inte är rädda för öppna ytor såsom åkermarker, hyggen och sjöisar även då de är jagade. Så vid passutsättning bör alltid sådana platser beaktas. När vi först började jaga varg var detta en viktig lärdom.
I övrigt bör man utgå från tidigare rörelsemönster på vargarna, om de  funnits där en tid så bör man ha koll på vilka stråk de rör sig efter och placera passkyttarna utifrån det.
Även om normal förflyttning inom reviret och när de är jagade inte alltid är exakt samma rörelsemönster, så är det ändå tillräckligt ofta de följer sina stråk för att öka chansen till ett lyckat resultat.

Hoppas dessa rader ökat dina chanser till ett lyckat resultat i skogen / Rasmus