Vildsvinsjakt

Det går att jaga vildsvin utan hund dygnet runt och året om. Men den jakt jag ämnar att beskriva nu sker i regel på dygnets mörka timmar eller i gränslandet mellan ljust och mörkt.

Jag uppskattar verkligen att jaga vildsvin utan hund, trots att jag älskar löshundsjakten. Smyg eller vakjakt ger mig andra delar av jakten som t.ex. lugnet i naturen när dagen vilar, utmaningen i att smyga sig på vilt med utmärkta sinnen som på många sätt är anpassade för mörka timmar. Jag uppskattar också möjligheten att studera och lära mig vildsvinens beteende och vanor när de rör sig fritt och inte upplever sig vara jagade. Samt att kunna förvalta vildsvin som en resurs genom att i lugn och ro välja ut rätt individer och jaga dem på utvalda ställen.

Vildsvinsjakt utan hund

Vildsvin är ju, som jag tidigare skrivit nattaktiva, varför man dagtid med fördel jagar dem med hund. Dagtid utan hund är det svårt att smyga sig på eller ens få se ett vildsvin. De föredrar daglega på platser och i terräng som är otillgänglig för många andra eller som åtminstone ger dem skydd och/eller skyl. Att lyckas hitta dem på en sådan plats utan att skrämma bort dem under försöket är svårt. Deras utmärkta luktsinne, goda hörsel och deras syn varnar dem långt innan man får syn på dem och de är dessutom duktiga på, och anpassade för, att inte synas. Smyg, vakjakt blir med anledning av ovanstående ineffektivt dagtid. Däremot kan vildsvin vara aktiva i gryning och skymning. Så i gryning/skymning brukar jag antingen vaka eller smyga på platser eller områden där jag har anledning att tro att vildsvin kommer att passera eller uppehålla sig och där det är möjligt för mig att se och upptäcka dem. 

Sådana platser kan vara t.ex. växlar -stigar, leder, passager där de förflyttar sig. På väg till eller från foderplatser, dvs där det är arrangerat, utlagt foder för att locka eller utfodra vildsvin. Födoplatser, som kan vara under fruktträd, ekar och bokar, på åkrar, i vassar, på vall, platser som är nyligen bökade t.ex. skogsbackar. De flesta födoplatser är mer eller mindre årstidsberoende och förståelse och erfarenhet för området där man jagar hjälper till i bedömningen av intressanta platser. Vildsvinen är som allätande opportunister inte alltid lätta att förutse. Men har man lite koll på marken så kan man bli hjälpt av spårsnö eller bökskador för att helt enkelt se hur de i närtid rört sig och var de verkar uppehålla sig. Därtill kommer förutsägbarhet som kan vara en hjälp om det för tiden finns mycket fallfrukt, mjölkande spannmål, tjäle som släppt, eller något annat som kan hjälpa en i val av plats eller område.

 

Min jakt på vildsvin under ett år

Från och med 1 oktober ägnar jag mig nästan uteslutande åt löshundsjakt när det kommer till vildsvin. När löshundsjakten tagit slut i februari brukar dels min egen återhämtning från hundjaktsäsongen samt annan jakt som lockar hålla mig avhållsam. Så först i mars kommer jag i regel igång. I mars/april beror det på väder och kyla hur och mycket jag jagar, men oavsett så börjar jag se över foderplatser, inventera marken för att se vart det rört sig vildsvin mest och försöka utläsa vad som verkar intressantast för stunden för dem. Det jag väntar på är tiden då tjälen släpper eftersom att min erfarenhet är att det är då det börjar komma skador på åkrarna där jag jagar. Foderplatserna är då, för min del, till för att erbjuda attraktiva alternativ till den odlade marken och mellan mars till nånstans efter skörd så stör jag ogärna på eller i närheten av foderplats. 

Istället erbjuder vallar, hyggen, och i mitt fall, spannmålsåkrar god sikt och förutsättningar för smyg och vak, dessutom ger det en möjlighet att hålla ner skadorna på jordbruket.I maj fortsätter ungefär samma möjligheter men i juni har jag upplevt att vildsvinsaktiviteten avtagit på jordbruk och vall och gjort antaganden att det finns större variation och tillgång på annan föda som lockar. 

Däremot i slutet av juni/början av juli när vetet går i mjölke, dvs mognar såpass att det smakar sött så tar spannmålsjakten fart ordentligt. Vildsvinen dras nu till spannmålen och kan vara ganska oblyga då de vill komma åt den. Då ägnar jag mig sällan åt att smyga eller vaka på annat än åkrarna. Dels för att det är spännande och utmanande men också för att markägaren i mitt fall blir glad om jag skrämmer bort vildsvinen från grödorna, vilket jag gärna gör, inte sällan genom misslyckade ansmygningar eller slarv. Men då och då händer det att jag kommer åt dem. För min del fortsätter skyddsjaktsfokus fram till augusti nån gång lite beroende på skörd, väder och och andra förutsättningar.

Slutet av augusti och i september bjuder en blandning av diverse jakt och jakthundsträning så den tiden styrs för mig mycket av förutsättningar och möjligheter. Konkurrensen mellan råbockjakt, skogsfågelpremiären, jakthundsträning på älg etc är helt klart faktorer. 

Smyg -och vakjakt med dagoptik

Trots att det finns massor av riktigt bra mörkeroptik att få tag i så är dagoptik och belysning fortfarande ett gångbart alternativ. Min erfarenhet är att från solens nedgång till att det blir nattmörkt så kan det vara värt att hoppas på att vildsvin kommer fram på födosök. Vilket ofta ger ca 1h då de kan jagas med dagoptik. Har man dessutom en handkikare eller ett kikarsikte med skaplig ljustransmission så kan förutsättningarna vara goda nog utan vapenlampa. Men glöm för den sakens skull inte vapenlampa, för man är om inte annat glad för den om det skulle krävas eftersök eller om påskjutet vildsvin skulle gå in i skog eller liknande efter skott. Med en vapenlampa klarar man sig bra hela natten men några saker tål att tänkas på. 

Om det är fuktigt, dimmigt eller snöar så kan man behöva vara beredd på att när man väl tänder upp så ser man bara mjölk i siktet. Likaså om man monterat lampan på ett sätt så att den reflekterar mycket ljus mot ljuddämparen eller liknande. Så mitt tips är att testa sitt montage eller arrangemang ordentligt innan skjuttillfälle ges. 

Inte sällan så tål vilt att bli belyst en stund, likaså vildsvin. Men man kan inte räkna med att de inte ska reagera med flykt, kanske beroende på deras tidigare erfarenheter.

En nackdel med att skjuta med vapenlampa jämfört med ett bildförstärkande -eller termiskt sikte är att efter ett skott så kan en effekt likt exemplet med dimma uppstå, dvs att sikten kraftigt försämras under en kort stund vilket kan påverka både ens perception och möjlighet till fler skott.

Smyg -och vakjakt med nattoptik

En klar fördel med nattoptik är såklart att man ser bättre i mörker. Det ger dessutom en andra fördelar som att det ger bättre sikt i måttlig dimma eller dis gentemot om man tänder upp en lampa. Dock vill jag tillägga att om man använder ett bildförstärkande sikte tillsammans med aktiv IR, dvs IR-belysning så kan man räkna med ungefär samma effekt i dimma och dis som med vitt/synligt ljus.

En till fördel gäller uppföljningsskott eller upprepat skytte, vilket kan vara svårt med lampa. Med nattoptik är en stor fördel också att det dels är bra mycket lättare att upptäcka vilt även på håll samt att kunna i lugn och ro identifiera ”rätt” individ att skjuta, jämfört med t.ex. tända upp vapenlampan och då identifiera och bedöma samtidigt som man får hoppas att vildsvinet står kvar till man är redo att skjuta. 

När det kommer till vilken typ av nattoptik man väljer så tänker jag att det är en fråga för tycke, smak och plånbok. Själv jagar jag med termiskt när det kommer till vildsvin nattetid och uppskattar dels de fördelar som den mesta nattoptiken ger men också kvaliteten på de nyare termiska sikten och kikare/kameror som finns att tillgå samt möjligheter som att kunna se färska blodspår och upptäcka djur och rörelser även i förhållanden som skulle göra det svårt i dagsljus, t.ex. vid eftersök. 

Att tänka på då man jagar med nattoptik är som vid all jakt kan tyckas, att kunna omgivningen och förstå vilka risker och möjligheter den medför. Att ha koll på kulfång, avstånd osv kan te sig självklart men är nog så viktigt så att man inte låter sig luras av att man upplever att man har så stora fördelar av optiken, det är trots allt en digital projicering av verkligheten man tittar på i siktet. 

Jakten, utan hund

Vildsvin ser inte lika bra som många andra klövvilt men de hör bra och de har ett utmärkt luktsinne. Därför är det i prioriteringsordningen vind, vind och vind, därefter ljud och syn som jag tar mig an en ansmygning eller en plats att vaka på. Då jag upptäcker vildsvin när jag smyger så är alltså det första jag tar hänsyn till hur det blåser och i vilken riktning jag lägger vind/lukt. I skydd av mörker går jag så tyst som möjligt rakt på. Så länge jag inte ger en tydlig siluett mot t.ex. en ljus himmel så är det sällan jag upptäcks för att de ser mig så länge jag inte rör mig i sidled alltför nära. Vid de fall de är på en plats där de bökar eller äter så ger jag dem en stund att bli trygga på stället. Om de dessutom smaskar och väsnas lite själva så hjälper det till om det är svårt att smyga mot dem helt ljudlöst. Inte sällan går det bra att komma nära nog för att ta säkra skott och kunna identifiera kön etc. om ansmygningen går enligt plan. I t.ex. högt spannmål kan det vara svårt att se alla individer i en grupp om det är mindre vildsvin med och då blir en extra faktor att ta hänsyn till att använda sig av luckor där det är öppet nog att se som t.ex. i ett sprutspår eller där det redan är nedtrampat och betat. Här har jag inte sällan nytta av termiska hjälpmedel för att upptäcka om det finns mindre individer med, även om det kan vara svårt att få en bra identifiering eller rent skottfält så minskar man risken att felaktigt identifiera ett större djur som ensamt. Självklart hjälper det också att komma upp i höjd i de fall det är möjligt. 

I de fall jag vakar på en plats så försöker jag också ta hänsyn min erfarenhet att de inte sällan rör sig på ett sätt så att de kan ”spana av” området med sitt luktsinne först och likaså upplever jag att det händer att de kommer ut på gärden och liknande med vinden mot sig snarare än att de tar samma väg som vanligt så att säga. Så i den mån det är möjligt så föredrar jag att hålla ut distansen för att ta mig närmare då jag upptäckt dem och de verkar trygga.

 

Sist men inte minst,

Jakt på vildsvin i spårsnö

Jag vill varmt rekommendera läsaren att en vinterkväll då det är nysnö på jaktmarken, gärna i kombination med skapligt månsken, att passa på att själv spåra vildsvin och på så sätt jaga dem smygandes. Det är spännande och ger smygjakten en till dimension att förhållandevis enkelt kunna spåra vildsvin. Det ger en också möjligheter att bedöma vilka individer man spårar, hur de rör sig och mer. Med vit snö på backen och lite molnfri himmel så fungerar det dessutom ofta bra med dagoptik, även nattetid.

Lycka till med jakten, Lex