Sök

Sök

Jaktbilarnas jaktbil?

Om man börjar där jag köpte min första jaktbil som var avsedd att ta sig fram bättre än medelbilen ( Volvo 145 ) så hamnar jag på Toyota Tercel.

Toyota Tercel var en bil med iläggbar 4 hjulsdrift. Bensinåtgången var 0,65-0,7 milen så den var relativt billig att framföra. Den hade egentligen bara 2 brister.

Växellådan hade inte hög/lågväxel utan bara en låg 1a. Det innebar att när man kört på den så långt det gick och skulle försöka backa därifrån så fanns ingen låg backväxel. Resultatet brukade bli ett lamellbyte om man inte tänkte efter.
Den var en personbil, så när det kommit lite snö var det kört ändå med framkomligheten.

Lite längre fram köpte jag en Suzuki samuraj, modell 410. 10 betydde 975 kubik och svag var den. Den var så bullrig och högljudd att man drog sig för att åka 10 km för att tanka den. Det kändes mer som en fyrhjuling med hytt. Efter några år byttes den ut mot något mer rejält och valet hamnadepå en Toyota Land Cruiser i pick up-version.

Min Suzuki Samuraj 410 kittad för bäverjakt

Min Toyota Land Cruiser var utrustad med vinsch, och ett Irstaskåp. Irstaskåpet blev min första hundkåpa. Det här var långt innan man såg de otroligt fina hundkåporna av idag med frånluftfläktar och laddstationer i men den gjorde jobbet och den var min.
Att den inte hade komfort eller bekvämligheter i övrigt kändes inte så viktigt då utan den startade och fungerade tämligen klanderfritt under de år jag hade den. Hade inte rosten tagit den hårt så hade jag nog haft den kvar än idag. Jaktbilen såldes sedermera och jag tror faktiskt jag fick mer för den när jag sålde den än när jag köpte den.

Pengarna användes till en investering i en nyare jaktbil - Toyota Hilux. Bilen hade rullat på Arlanda flygplats och gått knappt 4000 mil. När jag sålde den hade den gått 32000 i stort sett problemfria mil.

Toyota Land CruiserochIngmar Lindahl, båda trogna jaktkompisar

Hundkåpanmodell äldre på Land Cruisern. 3 hellånga burar undertill samt 3 enkelburar upptill. Resten av Irstaskåpet användes tillförvaring av jaktgrejer, för i enkelhytten fanns minimalt med plats.

Nutidens jaktbil

I dagens läge har vi kommit så långt att till och med de flesta pick-ups är som att framföra en personbil. Utan tvivel så uppskattar man en bra körkomfort mer med åren. Sedan är det viktigt att hundarna har det bra. Mitt val idag och förmodligen länge framöver är en pick-up med hundskåp.
Att man hamnar högt i en bil är definitivt en fördel när man skall spåra av vägar, framförallt  då plogkanterna börjar bli höga då man annars inte ser över dem utan en hög bil. För att förklara det tydligare så har det ibland varit så mycket trafik efter vägen att det bara går att se spår i snön på andra sidan plogkanterna.

En bra kombination av jaktbil och vardagsbil. Högmarkfrigång och smala däck bäddar för god framkomlighet i snö. Sidoljusen på kåpan samt på biltaket styrs med en knapp inifrån bilen.

Hundkåpan

Själva hjärtat i jaktbilen. Att hundarna har det bra när man åker land och rike runt är något de förtjänar. Fläkten gör att de torkar fort samt att luften är fräsch. Med ren träull är det enkelt att hålla rent och senare att byta ut den mot ny fräsch när det behövs.
Laddstationen är en rejäl hjälp när man mer eller mindre lever i bilen vissa tider på året. Hundpejlar och jaktradio som skall vara laddade varje morgon är ett måste. Många gånger bor man inte på en plats med elektricitet utan bilen är den fasta punkten.
Den hundkåpa jag har, har jag bestämt själv vilket utförandeden ska ha. Med 4 hundplatser i kåpan så är jag rustad för att få med samtliga jakthundar dit jag ska. Jag hade en hundkåpemodell förr som även hade utrymme för vapnet men jag tyckte efter en tid att det var enklare att förvara det i fodral på flaket, så min nuvarande har ingen vapenförvaring och det är inget jag saknar.

Ljus

Något som har tagit en otroligt stort teknikhopp på senare år är billjuset. Med de ledramper som finns idag får man ett otrolig bra ljus för ganska små pengar. På hundkåpan sitter både extraljusramp från Wiplight samt sidobelysning och backljus. Alltför att både se och synas.

De runda dimljusen är av någon anledning mycket bra att ha på när det bara är ett litet snödamm i vägen.

Automat eller manuell växellåda?

Före min nuvarande jaktbil har jag bara ägt manuellt växlade bilar. Åker man mycket och långt med sin bil skulle jag säga att automat är att föredra. Däremot skulle jag säga att åker man inte så långa sträckor med sin bil utan använder den mest på jakt hemikring så skulle jag förmodligen välja manuell låda. Fördelen med automat är att den drar hela tiden när växeln är i och man gasar (så man tappar inte fästet. Nackdelen är att när man väl sitter fast med en automat så går det inte att gunga med den som det gör med en manuellt växlad bil.

Däckens betydelse

När det gäller framkomlighet i snö så finns självklart olika sätt att diskutera runt det men att däckens mönster och utformning bestämmer din framkomlighet är ett faktum. De däck som fanns till hands för min Hilux var 265 breda på orginalfälgarna vilket i mitt tycke är alltför brett.
De motar mer än de drar i snön är min uppfattning. Att de skulle flyta uppe på snön är för mig en gammalskröna utan förankring i verkligheten.
Av det jag lyckats komma fram till så är smala och höga däck det som gäller vid framkomlighet i snö.
På min Hilux sitter idag 215 breda däck och de är helt klart bättre att ta sig fram med än 265 breda däck oavsett mönster.

Vänligen,

Rasmus